Menu:

söndag 4 januari 2015

Walkabout


2014 gick till historien som året då jag blev vuxen. Att bli vuxen för mig handlar inte om att fylla arton och få rösträtt samt körkort. Den som fyllt tjugo och får handla på Systembolaget är inte heller automatiskt vuxen. Vuxen kan du enbart bli när du gjort din walkabout. Jag gjorde min walkabout 2014 när jag åkte till Belgien i mars/april. När jag lämnade Habo var jag en liten pojke men när jag kom hem två veckor senare var jag en man. 

Det hela började med att jag letade rätt på ett boende nere i Belgien för en skälig summa. Därefter började jag slipa på detaljer och spara pengar under början av året. Torsdagen den 20 mars gjorde jag ett första försök att köra ner till Belgien i vår gamla Volvo. Tyvärr fick jag problem med bilen så i Helsingborg tvingades jag vända hem med lipen i halsen. En tumultartad vecka följde men den mynnade så småningom ut i att jag fick pappas tillåtelse att låna vår nya Volvo. Torsdagen den 27 mars satte jag återigen kurs mot Belgien. 

Jag tog körkort i november 2013 - fyra månader senare körde jag bil helt ensam ner till Ninove, Belgien. Tanken var först att jag skulle dela upp de 1 300 kilometerna på två dagar men när jag kom till Puttgarden bestämde jag mig för att köra hela vägen i ett svep. Efter fjorton timmars bilkörning kom jag fram mitt i natten. 

Under de två veckorna var jag nästan helt ensam i huset. Blaz Jarc bodde där de första dagarna, ägarna David och Geo tittade förbi ibland och den andra veckan kom Matt från Joker. Joker hade uppenbarligen sin Europa-bas i just detta hus som ägdes av en mekaniker i BMC. Jag fick tipset om boendet från en massör i Quickstep. Världen är liten och cykelvärlden är ännu mindre i Belgien. 

Att vara helt utelämnad till sig själv i ett främmande land är fruktansvärt lärorikt. Jag fick handla och laga mat själv. All mat jag åt under resan lagade jag själv och förvarade i matlådor. Jag fick leta upp och köra till alla tävlingar själv där sedan anmälde mig själv. På några tävlingar träffade jag CK Bure och jag är fortfarande tacksam för att Peter Carlsson lånade ut anmälningsavgiften till mig på första tävlingen när jag glömt mina fickpengar hemma. 

Nu blev inte tävlandet så framgångsrikt, men trots det lärde jag mer än vad jag trodde var möjligt att lära sig på två veckor. En av dagarna när jag åkte in till Ninove för att handla gick jag bra runt i stan efteråt. Jag försökte lyssna på belgarnas samtal, gick in och vände på barerna och kollade in genom fönsterna på husen. Hela världen ser inte ut som Habo eller Jönköping - nej, inte ens som Sverige. Kulturen i Belgien är en helt annan - särskilt i fråga om cykel. Det är mer publiktryck i Oude Kwaremont två dagar innan Flandern Runt än på landsvägs-SM. Andra cyklister stannar och frågar om du är proffs. Skolbarnen skriker "Tommeke". I mataffärerna finns nästan bara kex och ljust bröd samt tusen olika pålägg baserade på uteslutande socker. 

En dag på en träning utmed bansträckningen på etapploppet De Panne kom jag ikapp tre belgiska cyklister som också brukade körde Kermis-tävlingar. På ett gatstens-avsnitt körde de ifrån mig och jag tyckte mig nästan se att de skrattade. Därför jagade jag in dem igen och vid ett av bergsprisen på De Panne spurtade jag ifrån dem. De blev helt klart imponerade och sen stod vi vid bergspriset och pratade i en timme tills proffsen kom. Det var proffstävlingar nästan alla dagar när jag var i Belgien och en dag åkte jag till starten och hälsade på Ludvigsson. 

Bara resan hem var en upplevelse. Den tyska tullpolisen hade antagligen sett mig passera Eidhoven och Venlo så när jag stannade utanför Hamburg för att tanka stoppade de mig. 
"What are coming from?"
"From Sweden".
"No, no. What are you coming from? You have been going through the Netherlands?"
"Yes, I am comig from Belgium. I've been there for two weeks, competing in bike races."
"We have many people comig from the Netherlands 'bike racing'. Open your car. Are you smoking???"

Jag öppnade bilen. Tullpoliserna tog på sig plasthandskar och genomsökte såväl väskor som bagageutrymme. Givetvis hittade de vare sig knark eller gräs. De ursäktade sig med att det var en rutinkoll och att många smugglare körde med ursäkten att de varit i Nederländerna för cykling.

I Bryssel är det fyra filer och rusningstrafik á la Solåsen dygnet runt och alla dagar i veckan. Trots det tyckte jag inte Tyskland och Belgien var svårkört med bilen eftersom jag jämnt behövde koncentrera mig. Värre var det när jag kom upp till Sverige på hemvägen och började köra på farthållaren mitt i natten. Utanför Värnamo fick jag stanna och äta Nutella direkt ur burken för att kunna köra på sockerchocken den sista biten hem. Jag rekommenderar innerligen att du tar det lugnt på Autobahn och inte kör i 200 km/h bara för att du får. Allt över 120 km/h kostar mer än det smakar - jag kom undan med ungefär 2 000 kr i bränslekostnad.   

När jag kom hem förstod jag inte att jag gjort min walkabout. Nu i efterhand ser jag att min resa till Belgien blev en walkabout men den kompletterades i och med Vätterrundan i augusti. För alla unga cyklister som någon gång skulle hamna i min sits (utan lag och internationella tävlingar) så säger jag kör bara. Att lägga 10 000 på en resa till Belgien är mycket mer lärorikt än en vecka på Mallorca med kokosolja. För det första kommer det göra det till en bättre cyklist. För det andra kommer det få dig att växa som människa. Jag har en del kontakter och en hel hög med tips. Det här var inte ens bråkdel av allt jag var med om på min resa till Belgien - min walkabout

Loben som tog mig tryggt och säkert till Belgien - och hem igen.

Ingen lyx men ett hus som andades cykel. Eisels pokal från Gent - Wevelgem 2010 står i vardagsrummet...

Budget Belgien:
Bensin: 2 000 - 3 000
Bro/Färja: 1 500
Boende: 2 000
Tävlingar: 500
Mat: 1 000 - 2 000
Totalt: ca. 8 000 kr

Du behöver: 
Bil, boende och GPS. 

Tips:
Belgiska tävlingskalendern: http://competitie.dewielerbond.be/Kalender.aspx

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar