Roberto Vacchi är Sveriges kanske bästa speaker och en underhållare som kan få vem som helst att gå igång - men ibland får jag känslan av att han inte kunnat se bortom sin egen popularitet. Min mormor älskar att följa cykeltävlingarna på Eurosport och jag får ofta live-uppdatering från loppen via SMS. Det är inte så att min mormor överhuvudtaget är intresserad av cykel. Däremot tar Vacchi med henne och plastmorfar till ställen i världen som de aldrig kommer få se med egna ögon samtidigt som han berättar roliga historier och skriker som om det brann i grannhuset. Roberto Vacchi är större än cykelsporten själv i Sverige och jag har därmed full förståelse för att han inte haft full koll på svenska cykeltävlingar. Däremot hoppas jag att han nu - med hjälp av sin omåttliga popularitet och breda publik - kan rikta strålkastarna mot denna fråga och få fler att gå från tyckande till görande.
Jag skickade ett mejl där jag påpekade att kunskaperna för att arrangera tävlingar redan finns i Sverige. Det finns idag många svenska cyklister som varit på cykeltävlingar i såväl Belgien som Tyskland, Danmark, Italien och Frankrike. Vi vet alltså hur en cykeltävling ska anordnas men för att skapa förutsättningarna måste förbundet kommunicera med klubbarna - annars vet inte förbundet vad arrangörerna (klubbarna) vill ha och behöver. Förbundet kan inte anordna tävlingar men de kan underlätta för klubbarna som ska arrangera cykeltävlingar.
Chip var ett försök från förbundet att skapa bättre förutsättningar för klubbarna. Dessvärre har inte detta fallit i god jord - ännu. Jag tänker inte spekulera i varför utan nöjer mig med att konstatera att chip-systemet är fruktansvärt smidigt. Resultatlistan från Jönköpings Grand Prix blev klar på mindre än en timme tack vare chipen. Östgötaloppets resultatlista dröjde desto längre och när den väl kom så stämde den inte. Det är viktigt att poängtera att chipen inte finns för cyklistens skull. Cyklisten får betala för någonting som redan finns d.v.s. resultatlistor. Chipen finns för att arrangören ska få mindre arbete. Det långsiktiga målet med chip är givetvis att fler ska arrangera tävlingar eftersom det blir enkelt. När detta är verklighet betalar sig chipet även för cyklisten. Tyvärr verkar det som att de flesta inte klarar av att tänka så långt. Jag åker och kör Östgötaloppet nästa år oavsett om det tar en eller tio timmar för resultatlistan att bli klar men chip hade minskat arbetet och bördan för de i sekretariatet.
Även om chip underlättar och i längden kan leda till fler arrangemang så kvarstår faktum att kostnaderna för licens och chip är relativt höga för ungdomar som vill testa cykel. Därför föreslog jag gratis licens och (eventuellt) chip till cyklister under 16 år som är anslutna till en klubb och kör mindre fem tävlingar per år. När en ungdomscyklist kört mer än tjugo tävlingar sammanlagt under sin tid som ungdom måste licens och chip köpas.
Utöver detta föreslog jag även en kategorisering av tävlingar för att få bukt med de s.k. svartrejsen. Jag försökte också uppmana förbundet att inleda en konversation med cyklisterna och därigenom hitta en lösning på problemet med svartrejs. Jag menade att de borde undersöka varför svartrejs uppstått och tillsammans med klubbarna hitta en lösning på problemet istället för att hota med avstängning.
Återigen presenterar jag min kategorisering av tävlingar, fast i en uppdaterad version. Syftet är inte att det borde vara så men jag vill skapa förståelsen för att tävlingar behövs på flera olika nivåer. Några få stora och nationella tävlingar klarar sig inte utan de små och vice versa.
SWE-Cup (1.1):
- 6 tävlingar per år (april-september).
- Enbart junior- samt elitklass.
- Anmälan sker senast en vecka innan för att kunna färdigställa startlistor. Efteranmälan på plats mot avgift.
- Chip används.
- Max 50 kr anmälningsavgift för ungdomsklass. Max 200 kr anmälningsavgift.
- Anmälan kan ske på plats utan efteranmälningsavgift.
- Chip används.
- I denna kategori ingår merparten av de svenska tävlingarna som är förlagda på helger.
- Tävlingarna utgör såväl senior- som ungdomscup.
- Gratis för cyklister under 16 år.
- Anmälan kan ske på plats utan efteranmälningsavgift.
- Max 50 kr anmälningsavgift för samtliga klasser.
- Inga chip. Inga krav på officiell resultatlista.
- Cyklister under 16 år får tävla utan licens.
- Detta är den enklaste typen av tävlingar vars mål är att "legalisera" svartrejsen.
Det är märkligt att svenska cyklister idag kan vara så selektiva med tanke på utbudet av tävlingar. Hur kan intresset för t.ex. Kinnekulleloppet vara så svalt? "Det är en backig och jobbig bana", är knappast en hållbar undanflykt. Kinnekulleloppet är ett fint arrangemang, banprofilen är den enda av internationella mått i Sverige och cyklister utomlands skulle knappast välja bort tävlingar som de ansåg vara för hårda? Den som väljer bort cykeltävlingar i Sverige enbart eftersom att chanserna till framgång är minimala borde inte få kalla sig för tävlingscyklist.
1:2-tävlingarna utgörs av tävlingar som dagens. Arrangemangen är lagom för att välja ett mycket passande ord. Ungdomar och seniorer kan plocka poäng i 1:2-tävlingar - poäng som används för både ungdoms- och seniorcup. På detta vis får dessa tävlingar ett mervärde i jämförelse med 1:3-tävlingarna samtidigt som nybörjaren inte behöver resa land och rike runt för att testa på cykel. Någonstans känns det som vi tenderar att fokusera på cyklisterna i de högsta klasserna när vi arrangerar tävlingar. Det är kanske på tiden att fråga sig för vems skull vi egentligen arrangerar tävlingarna: Är det för eliten, seniorernas eller kanske rent av vår egen skull? Borde det inte vara för ungdomarna? Jag kan bara svara för mig själv genom att medge att när jag satt i sekretariatet på Jönköpings Grand Prix så blev jag lyckligare av att se efteranmälningar i nybörjarklassen än seniorklassen - detta trots att klubben tjänade mer pengar på seniorer som efteranmälde sig. När den trogna publiken på förmiddagen dessutom blandades med ett tiotal av kvarterets ungar så kände jag en viss hoppfullhet. Lägg därtill att den lokala klubben IKHP ställde upp med fyra startande i ungdomsklasserna. Konceptet cykeltävling intresserar fortfarande barn och ungdomar.
Låt oss nu betrakta några bilder som gör mig glad. Bilderna innehåller kanske inte de häftigaste cyklarna, de smutsigaste och mest vältrande cyklisterna eller de mest episka vyerna från de legendariska platserna men de är för all del förstklassiga cykelbilder tagna av Janne Bäreteg på Wåffelcrossen 2014.
*****
![]() |
Den unge Sandin (längst t.v.) är startsnabbare än de flesta fullvuxna männen och kvinnorna. Längst till höger ser vi Ola Evesjö och han gillar kladdkaka. |
Ibland måste man tänka på andra för att gynna sig själv. Den som går med vingen runt i den belgiska kantvinden blir alltid insläppt igen. Riktiga cyklister vet att det lönar sig med samarbete och drar sitt strå till stacken.